Tässä tekstissä minä, Jenny, puhun vähän siitä miten ja miksi päädyin Turun Tyttöjen Taloon harjoitteluun. Teksti kertoo myös siitä, miltä tuntuu kun puhuu vain ruotsia ja sitten meneekin paikkaan, jossa puhutaan jotain muuta kieltä. Haluan kannustaa kaikkia ottamaan riskejä elämässä, koska niistä voi tulla niin hyviä kokemuksia. Olen kiitollinen itselleni, että otin riskin ja huomasin, että se ei ollutkaan niin hankalaa.
Jag tänkte idag
skriva om ett tema som känns väldigt aktuellt för mig just nu, att kunna tala
olika språk. Jag är en ingrodd finlandssvensk som har växt upp i den lilla
staden Ekenäs där de flesta talar svenska och den finska andelen är runt fem
procent. När jag var yngre hade jag som tur var människor i min omgivning som
talade ofta finska så grunderna lärde jag mig och dem har jag hållit hårt fast
vid även om de just nu ligger gömda längst in i någon vrå. När jag talar om
just nu menar jag min pågående praktikperiod på Turun Tyttöjen Talo där jag
varje dag talar endast och enbart finska och skall fortsätta göra det i nästan
två månader ännu.
Det tog länge
innan jag bestämde mig för att höra med Tyttöjen Talo ifall de hade en
praktikplats att erbjuda. Detta enbart på grund av finska språket. Jag var rädd
för att ta risken och det kändes otroligt skrämmande att jag skulle vara
tvungen att tala finska varje dag och skriva och förstå ett mera fint och
fackligt språk, vet inte varför jag relaterade till fackspråk men man målar väl
alltid upp vissa skräckscenarion åt sig själv. Jag letade febrilt efter olika
svenska organisationer och föreningar men dessvärre hade ingen av dem något att
erbjuda som var intressant för mig eller som jag kände att jag kunde få mycket
ut av så jag hamnade svälja min rädsla och bestämde en intervju med Turun
Tyttöjen Talo. Orosmolnen uppstod och med nervositeten på nivå max gick jag
dit, hur skulle detta gå?
Vi hade tidigare
med vårt team besökt platsen så på det viset var stället bekant, jag visste
även om andra från samma utbildningslinje som hade utfört sina praktikperioder
här. När jag sedan träffade två av ledarna på intervjun förstod jag direkt att
detta var rätt plats för mig. Från att ha gått på intervjuer där jag fått
svaret ”nå du kanske kan göra det här om du nu vill...” till att få mängder med
intressanta idéer och saker jag kunde göra blev jag väldigt positivt överraskad
även om min finska fortfarande stod där som en liten mur mellan mig och
möjligheterna.
Som tur var blev
jag antagen som praktikant och trivs väldigt bra fast varje dag har sina små
finurligheter så som; alarmet som jag drömde mardrömmar om och som pep och
skrek så att jag darrade av adrenalin för att jag lyckades få av det en
måndagsmorgon. Även ord som ”jälkeenjäänyttä ruokaa” har jag lyckats få ur mig
så att de som var på plats fick sig ett gott skratt.
Jag vill med min
text peppa er som står på tröskeln till någonting nytt men tvekar på grund av
till exempel dina språkkunskaper, att försöka ta risken för det är värt det.
Att slänga sig in i det ovetande och ta risken är ibland det bästa du kan göra
åt dig själv och jag har aldrig varit så tacksam till mig själv för att jag
vågade göra det här, ta ett kliv över kanten och tro att jag faller men
istället märka att jag visst kan flyga.
- Jenny, Praktikant på Turun Tyttöjen Talo
